Pa Karen nittonhundrasjuttioett, tog en kompis med mej en dag,
vi skulle kolla in ett h?¤ftigt band, som skulle va sa j?¤vla bra.
Och efter ett par minuter, att bandet hade dragit igang,
ja, hela lokalen sv?¤ngde, och alla sj??ng med i deras sang.
Ah, vilket drag, vilket underbart drag,
ah, vilket drag, vilket helvetes drag,
vilket drag,
vilket underbart drag.
Och efter halva konserten tystades musiken ner,
och en sangare i m??rka solglas??gon satte sig vid pianot ner.
Det var det b?¤sta jag h??rt, n?¤r r??sten genom m??rkret skar,
ja, hela kroppen sk?¤lvde jag kan inte s?¤ga vad det var.
Jag ska f??rs??ka f??rklara i ord, men jag tror det maste ses,
men san musik finns inte i dag och kommer nog aldrig mer.
Ah, vilket drag, vilket underbart drag,
ah, vilket drag, vilket helvetes drag,
vilket drag,
vilket underbart drag.
N?¤r jag gick ifran lokalen var det en r??st i mitt hj?¤rta som sa,
den d?¤r sangaren med det storburriga haret kunde lika g?¤rna va jag.
Och n?¤r jag nu star pa scenen, sa minns jag varje gang,
n?¤r sangarn med den spruckna r??sten sj??ng: "When my minds gone"
Ah, vilket drag, vilket underbart drag,
ah, vilket drag, vilket helvetes drag,
ah, vilket drag, vilket underbart drag,
ah, vilket drag, vilket helvetes drag,
vilket drag,
vilket underbart drag.