Du har sett mej ga omkring i natten h?¤r,
i en gammal oatkomlig atmosf?¤r.
Du har sett mej undra ??ver livet,
men har du sett mej tjuvtitta pa er?
I ett f??nster i ett hus d?¤r jag bor,
later dunkla lampor ana na't sa stort.
Sa du kan aldrig ana allt som jag vet.
Visst ser jag ut som en poet.
Jag st??ter till dom da och da,
men latsas aldrig se
alla dockansikten som du leker med.
En sa'n som jag har h??gre pretentioner,
jag undrar var dom ?¤r.
Och hon lurar inte mej.
Visst t?¤nker jag v?¤l sa;
hon s?¤jer aldrig nej.
Kan tankar va' sa sma?
Du k?¤nner v?¤l mej,
och du tror v?¤l inte att jag ?¤r
avundsjuk pa dej.
Det h?¤nder att jag rakar ga
d?¤r hon gar,
och hamna mitt i doften av hennes
blekta har.
Da k?¤nns det som na't som jag k?¤nt
f??r l?¤nge se'n,
det k?¤nns som liv,
det luktar var.