M?¤rk, hur var skugga, m?¤rk, Movitz mon frere!
inom ett m??rker sig slutar,
hur guld och purpur i skoveln, den d?¤r,
byts till grus och klutar.
Vinkar Karon fran sin brusande ?¤lv
och tre ganger se'n d??dgr?¤varen sj?¤lv,
mer du din druva ej kryster.
D?¤rf??re, Movitz, kom, hj?¤lp mig och v?¤lv
gravord ??ver var syster.

Lillklockan kl?¤mtar till storklockans d??n
l??vad star kantorn i porten
och vid de skralande gossarnas b??n
helgar denna orten.
V?¤gen opp till templets griftprydda stad
trampas mellan rosors gulnade blad,
multnade plankor och barar,
till dess den langa och svartkl?¤dda rad
djupt sig bugar med tarar.

Sa gick till vila, fran slagsmal och bal,
gr?¤lmakar L??fberg, din maka
d?¤r dit at gr?¤set, langhalsig och smal
du ?¤n glor tillbaka.
Hon fran Dantobommen skildes i dag
och med henne alla lustiga lag
vem skall nu flaskan befalla.
Torstig var hon och uttorstig ?¤r jag
vi ?¤r torstiga alla.